Varför?


Varför? Efter nästan 7 år tillsammans var det jätte svårt att säga farväl, för alltid. Man kan inte föreställa sig kännslan, att veta, att det man älskar mäst i världen inte kommer finna kvar hos än eller någon annan. Att veta att man gjort rätt när det känns så fel. Att inte kunna gå ner till stallet och se dig som du en gång var. Att inte se den pigga och busiga ponnyn, dom glada och snälla ögonen. Du var en häst på miljonen. Det gjorde ont att se dig i ögonen när man såg smärta. Ingen kunde göra något allra minst jag. Du var så snäll när vätrinärerna kollade igenom dig. Men vad dom en gjorde blev du inte bra. Det var som om du förstog vad som skulle hända. Som dagen innan du skulle lämna oss. När du la dig ner i mitt knä, det var som om du sa hej då. Det kommer inen annan häst göra. Jag kommer minas dig så som du var innan du blev skadad. Du kommer alltid att finnas hos mig, i mina minnen<3
R.I.P Smile<3


Kommentarer
Postat av: Anonym

Naawww<3

2012-03-09 @ 11:50:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0