Jag skulle absolut inte kunna kalla mig själv för fotograf. Jag är inte äns i närheten. Jag är mer en tonåring med en systemkamera. en glad amatör

Men fotograf eller inte så blir jag barnsligt förtjust när jag hittar den där perfekta platsen med det perfekta ljuset. Idag hittade jag en sån. Jag gick ut och gick en sväng och kameran åkte med. Jag fotade lite höstfärger och änderna i ån. Bilderna blev okej. Men på vägen tillbaka fick jag se en sån där perfekt plats. Ljuset var alldeles perfekt. Jag fotade lite och bilderna blev faktiskt riktigt bra. Då fick jag en sådan där superlustig idé. Varför kan inte jag vara med på något kort?

Sagt och gjort, jag ställde kameran i rätt höjd , slog på självutlösaren och fotade lite roliga bilder i motljus. Resultatet blev riktigt tufft faktiskt.

Jag älskar verkligen det drömska ljuset, speciellt det som tränger igenom mitt hår.

Det måste ha sätt väldigt roligt ut när jag sprang där fram och tillbaka. Först tryckte jag igång kameran -sprang till rätt plats - Gjorde någon snygg pose - sprang tillbaka till kameran för att kolla på bilderna.

Men det är just de där exprimenten som gör foto så kul och magiskt. Man kan göra i princip vad som helst. Bara man vågar prova sig fram. Jag har just börjat mixa med mina manuella inställningar för att se vad som passar mig bäst. Mitt tips är: Våga prova