Min stora lilla fölunge ägnar sig åt karatesparkar när mamma ser på.

Silver verkar ha glömt att han har ont.

Idag var han bara tvungen att skritta några steg för att sen göra en karatespark och galoppera ner till mig i den leriga hagen. Han har så många olika idéer för sig.

Det tråkiga är att han aldrig blir bättre om han inte tar det lugnt och det sista vi vill göra är att sätta honom på boxvila.

Han är så glad och har så mycket livsglädje men han måste verkligen ta det lugnt