Terrängträningen rent ut sagt regnade bort. Vi hoppade bara pyttelite för regnet förstörde det hela. Allt blev genomblött och det blev jättehalt. Synd :(

På förmiddagen red vi dressyrprogram, Fälttävlans debutant 2011. Det gick helt okej för mig. Dock regnade det jättemycket då också.  Nu har jag smörjt mina grejer som blev helt genomblöta .

Vår bloggtävling där ni kan fina ett egendesignat iphoneskal? Ni hittar en HÄÄÄR

Usch vad vi bloggar tråkigt och omotiverat. Inte konstigt att statistiken är kass :(

Statistiken bara sjönk igår, från 74 till 38 . Usch usch :(

Dålig bloggning av båda oss.

Nu hr äntligen presentationen kommit, Enjoy

Jag heter Victoria Nyrop - Sjörén och jag är 14 år, nästan i alla fall. Jag går i 8an på Ramunderskolan som ligger i Söderköping, staden där jag bor. Jag bor med min mamma och pappa och jag har inga syskon :).                      Söderköpings ryttarsällskap heter klubben där jag rider och har ridit på sen jag var ca 5år. Jag har min häst Silverado uppstallad där. Stallet har ca 20 ridskolehästar och ponnyer och ca 15 privata och det ligger endast 10 min cykelväg från mitt hus.  Tidigare var jag med i Ungdoms sektionen men inte nu längre.

Jag fick min första ponny i slutet av 2009 då jag precis hade fyllt 11 år. Ponnyn hette Mysak och var en liten tjock och outbildad ponny som hade vilat i ca 2 månader. Vi hade en brokig resa och slutade på cirka L:a nivå inom hoppningen. Han är en ponny med stort hjärta och en hejdundrade hopp kapacitet. Min fina guldponny! Idag står han i boxen brevid Silver och rids av en tjej som Heter Ebba, jag tror de kommer komma långt tillsammans.

Nu har jag en underbar liten studsboll som heter Silverado. Han är ett verkligt projekt då han är väldigt omusklad och inte jätteutbildad. Men han har världens finaste temprament och är en riktig guldponny han också. Dessutom hoppar han som en gud! Läs mer om honom i menyn på hans bild.

På fritiden gilar jag att fotografera  och läsa. Fotar gör jag lite på skoj och jag är en glad amatör. Favorit motivet är såklart hästar av alla dess slag. Jag skulle äve säga att jag är en riktigt bokmal, sluckar allt jag kommer över och jag lever efter ju tjockare destå bättre.                                                                                                             En sak jag verkligen hatar är att stå framför kameran, jag Hatar att vara med på bild.

Som prson är jag glad och sprallig men kan även ilskna till ganska lätt. Jag är även känslig, en tävlingsmänniska helt enkelt. när jag blir arg, besviken eller ledsen är det lätt att tårar kommer, något som jag verkligen vil lträna bort. Mina vänner, familjen och Silver är det som betyder mest för mig.
I skolan är jag en av de "smartare". Jg har lätt att lära mig saker, lyssnar uppmärksamt och räcker ofta upp handen.

Inom ridnigen har jag många styrkor och svagheter. Mina styrkor är väl att jag är beslutsam och en framåt ryttare, jag har även lätt att anpassa mig efter hästen och har även här lätt att lära.  Mina svagheter är framförallt min vänster sida. handställningen, armbågen och höften. Även att jag är väldigt snabb i sitsen och kan kasta mig framåt lite väl mycket i bland i hoppningen.                                                                                     Jag har aldrig varit något fan av dressyr men nu på senare tid har jag faktiskt börjat tycka att det är roligt.  Hoppningen är nog det jag gillar bäst, speciellt terräng är himla kul för både ryttare och häst.

Annars så gillar jag att shoppa... hästgrejer. Schabrak, träns, kläder ja allt i hästväg. Silver får nog nyare grejer oftare än jag. Men att handla grejer till mig själv kan vara kul ibland. Men jag är också en riktig snålis hur nu det kan komma sig.

 

Fråga på om det är något jag missat!

 

 

 

Nu sitter jag och knåpar ihop en presentation om mig själv... Spännande va?

Den dyker upp i kväll. Statistiken var riktigt bra i går! Fortsätt så.

 

Taggar tävling imorgon, vi ska gå upp tidigt... igen.

Vi behöver inte ha sovmorgon, det går bra ändå. Matilda är hästskötare som alltid :)

 

 

Var så trött igår att jag bara stupade i säng. Därför hann jag inte blogga något. Träningen gick helt okej. Rullade 90 - 1 m bana utan problem. Det var bland annat en lite tajta svängar. En tajt sväng var det till ett räcke på 105. Det känns riktigt bra inför helgen. Jag vill bara komma runt med en bra känsla.

Jag kom på i dag att vi har en obesvarad frågestund, det måste vi ta tag i. Fick också ett roligt mail idag. Kan avslöja att det vankas tävling inom kort. Vem gillar inte tävlingar?

Ikväll blir det hoppträning hos Wanja, taggar redan.

Laddar också inför helgens tävling. En 90 på vikbolandet. Om han är så taggad och fin som han brukar vara så hoppas vi det går bra. Inga förväntningar eller krav. Bara att ha kul och känna att det är roligt och motiverande.

 

Vad jag älskar den här bilden. Även om jag inte är så fin så är ju kingen det i alla fall!

Jag vet inte riktigt vad som har flugit i mig, jag läser och läser och läser. På lästimmarna, mellan lektionerna, hemma, så ofta jag bara kan. Jag sväljer böcker som bara den och letar hela tiden efter nya. Förut var jag inne i en Twilight period, sen Harry Potter och nu earth´s children (jordens barn).Har redan läst den serien en gång och läser den nu igen och blir såklart helt besatt. När jag läste ut sista boken började jag nästan tjuta för att serien både var slut och att slutet var dåligt.

Någon som har något förslag på någon bra serie eller bok som inte är  Sagan om ringen? Minimi kravet på sidor är 550 men gärna upp mot en 700-800 zsidor eller mer. Ungdoms eller vuxenbok speklar ingen roll.

Kom igen nu och hiva in lite förslag här för att göra mig lycklig.

 

Åh, mitt älskade photoshop verkar ha dragit sitt sista andetag.

Nu fungerar det inte alls, bara stänger av sig o.s.v. Men mitt photoshop var en fin gammal vän som oftast fungerarde väl och samarbetade gott. Alla vackra bilder och headrar har varit gjorda i detta photoshop

Vila i frid mitt älskade photoshop cs3

 

Nu när mitt nuvarande photoshop har gett upp så måste jag ju såklart skaffa mig ett nytt. Att köpa ett är helt uterslutet så det får bli en gratis testversion eller något sådant. Vilken version vet jag dock inte. Någon bra i alla fall. Jag vill gärna fixa en ny header med fräscha bilder från terrängträningen.

Sitter just nu och skriver i  min träningsdagbok. Både Björn och Christer tycker det är bra att ha en sån så nu har jag börjat. En sån dagbok har jag börjat skriva många gånger men tröttnar efter bara någon vecka, men nu ska jag fasen klara det.

Idag fick Silver bara promenera, det tyckte han nog var lite skönt efter gårdagens träning.

 

Jag var föresten med Matilda på dressyrtävling idag. Jag hoppas att hon skriver mycket om det men det gick i alla fall riktigt bra på debuten. Många smashiga bilder fotades som dyker upp i efterhand.

I April 2012 åkte min familj och jag ner till växjö för att provrida en ponny vid namn Silverado.

Det visade sig vara en pigg ponny med livsglädje och glatt humör. När jag satt upp var det bara - den här ponnyn ska jag ha. Jag kände mig trygg på hans rygg från första början. Vi hoppade några språng, hade aldrig känt något liknande! Vilken kraft och spänst, han tog tag i allt själv, jag behövde bara säkra upp med skänklarna och han hoppade. Det kändes verkligen som om jag var oövervinnlig. Sista språnget låg på 1.20 och han i princip bara klev över. Det var den ponnyn eller ingen.

28 april kom han hem till oss. Vi hade bestämt oss. inte be om råd, inte fråga. Bara gå på min känsla.

Vi började träna, fick många lovord från tränare. började hoppa lite terräng där det gick oväntat bra med tanke på att han aldrig satt sin fot på en terrängbana innan.

Vi startade vår första tävling, med placering dessutom. Fortsatte träna, hoppning,dressyr och fälttävlan. Jag började lägga ner betydlig mer tid på dressyren. När dressyr utvecklades blev sprången betydligt bättre och vi hittade ett bra flyt.

I början av Augusti åkte vi på träningsläger för att få maximal hjälp. Dressyr var kämpig men han försökte verkligen och var riktigt fin. Hoppningen satt som en smäck, han hoppade verkligen bra och på "genrepet" dagen innan avslutningstävlingen dubbelnollade vi en 1meter bana. på avslutningsdagen hade vi ett skitpet men jag var nöjd och glad ändå. I dressyr skrapade vi ihop 61%, jag var helt chokad. På banan hade både han och jag blivit lite spända och dressyrstaketet var ett monster. Men framridning var en sån dag då allt satt. Jag ryser av känslan när jag tänker på hur fin han var då.

Och så idag på terrängträningen så var det verkligen vi. En enhet som arbetade tillsammans.

 

Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar den där hästen, hur trygg jag känner mig på hans rygg och hur mycket jag tror på honom. Det viktigaste är inte hur långt vi kommer. Det viktigaste är att vi har kul tillsammans och kämpar tillsammans. Mot det oövervinnliga.

ni sitter säkert där och tänker att den där hästen kan väl inte var så bra, men jo.

Jag höjer honom till skyarna, vilket säkert retar många. Men ni har inte suttit på hans rygg. Ni har ingen aning.

Ni kan kasta hur mycket skit ni vill på mig. För min ridning kan bli så mycket bättre. Mitt överliv är alltid för framåtlutat. men jag tränarar på det för att underlätta och matcha min ponny ponny på bästa sätt.

Men om ni någon gång skulle kasta skit på honom...

Alla älskar sin egen häst. Alla säger att sin häst är fantastiskt. Det säger jag också. För det är han verkligen. Hur mycket ni än tycker jag skryter nu så skulle jag säga att det är sant.

Det är inte hans meriter som är fantastiska, han har inga SM inga placeringar i 130 inget sånt alls.

Men han är bäst ändå.

 

Jag haft tur i mitt liv. Mysak var inte den ultimata ponnyn - inte alls faktiskt. men allt fanns där. I hans hjärta.

Jag gråter när jag tänker på honom, hur han trots smärta i frambenen hoppade, bara för min skull.

Det är därför det hugger i mitt hjärta när någon kallar honom dum, för jag skänkte två år åt den där hästen. Två år av blod svett och tårar men också fullkomlig lycka.

För att jag visste hela tiden att den där ponnyn är bra, riktigt bra. Han rent ut sagt klev över 115 med marginal.

Jag känner igen Silver i honom. För Silver har också ett stort hjärta. Jag vill säga att det är dessa två hästar som har gjort mig till den jag är idag. Mysak har lärt mig att Rida inte bara åka runt, han har också lärt mig hur det känns att lita på någon på det sättet.

Silver och jag lär oss tillsammans. Lär oss varandra och lär oss att tänka tillsammans som ett.

Kärleken tills ens häst går inte att beskriva, det finns två hästar i mitt hjärta. Båda med ett hjärta av guld.

 

 

 

Har försökt att blogga ett tag men datorn bara hänger sig, blir galen!

Silver har i alla fall genomgått en hälsoundersökning idag + massage och lite sånt. Så nu mår han som en prins. Det är absolut inget fel på honom så nu är det bara att ta nya tag.

Tar det lugnt med tävlandet nu så nästa är om två veckor. Endast en L:c på Vikbolandet.

Det var först tänkt att jag skulle ingå i DM laget men nu blev det tyvärr inte så...

Men som sagt : bara att ta nya tag!